Lastbil.

jag såg en bild från mitt åttiotal
mitt hårdrocksjag och jag undrar vem det var
jag såg en film
en framtidsversion
en kommentar var att att slutet blir så sorgligt
i regissörens version.

önskar jag skrev det själv, men alla med nån slags allmänbildning skulle ju påstå att det är ett fragment av en kentlåt. På åttiotalet var jag ju bara liten, ett barn. En man med pistol.

Förvirrad av att jag ska jobba men nte kan men kroppen känner sej skyldig och alla blåmärken börjar gulna och jag har fått konstiga finnar som gör ont i halsen. Snuset bör vara slut nu och karins hårband låg i min säng men inte hon.

Skulle betala mycket pengar om jag hade några för en riktig massage. Axlarna leker betongblock och idag har skorna som var dyra inte gått en kilometer ens. Halsen kanske vill ha det så.

Borde köpa buljong men det är ingen rolig sak att köpa. Melonen är hård men luktar surt här bredvid tangentbordet. Tänker på den arge ryssen och den som skrev på svenska med ryska bokstäver. Är det humor tro?

Tror jag började missbruka ordet osammanhängande i slutet av nittiotalet och kan inte riktigt sluta. Som en last. Lastbil.