bgdkjshgksjd

Det blir så konstigt när man plötsligt får höra två sidor av samma och inse att dom inte riktigt stämmer överens. Jag försöker hålla bort känslan att det är jag som i det hela ses som nåt slags stackars offer. Den som inte är bra nog. Hon som inget förstår men alla andra vet. Kanske får skylla sej själv. Men jag kanske bara skiter i det. Vad händer då? Troligen ingenting. Det ringer ju ändå aldrig.

Inser just att jag var i en liknande situation (fast värre) i våras. Då inbillade jag mej massor, ingenting var så farligt som jag trodde. fast allt kändes så fruktansvärt pinsamt. Pinsamt. Alla pekar och skrattar på mej, den som blir bortvald bortvald bortvald! Och nu är jag det igen. Fast nu var det ju länge sen vi bara är vänner, men jag klarar inte riktigt av att inte få all uppmärksamhet, vara den som lutar sej emot och kramar, nej nu ska jag vara stark och stå själv. Fast jag fick värma mej och fötterna igår i alla fall. Och hålla käften, som vanligt. jag är omringad av känslostumma älskande.

Vill ... men nu ringer nils!

Just nu känns allt så där fruktansvärt tungt. Det sista jag vill är nog att vara ensam, men ensam är jag ensam blir man.

och p.g.a att jobbet kan ringa imorgon och säga åt mej att jobba vill jag inte företa mej nåt heller. typ åka till de vänner jag faktiskt har, typ mölndal. Och varken anna eller linda är hemma i bergsjön, trots att anna är precis vad jag skulle behöva för att hjärtat inte ska dö.

Jag borde dammsuga. Elller laga mat. Men jag orkar inte.
Jag har i alla fall betalat mina svindyra mobilräkningar idag. Och en biljett till gävle. Hoppas i alla fall nils blir glad över att jag kommer. Och jag. Vi delar på biljettkostnaden så det lättar lite, men tanken på all ekonomisk förlust jag åsamkar genom resan är väldigt oroväckande. Fans jävla skit. Jag hatar att inte ha pengar! och jag är så fruktansvärt dålig på att hushålla med dom. Jag hatar al mat och vill äta ypghurt så jag köper ypghurt. Fyra små jävla askar för 21 spänn. Bara för att sojabönstillverkare inte har EU-bidrag som äckeljävla mjölkbönderna har.

och nu är kursen slut så jag komemr aldrig mer skriva en rad vettigheter i hela mitt liv. jag kommer dö som en misslycka och opublicerad nerknarkad poet. Fast inte ens knark har jag hemma nu.

åh, nu ringde mamma. det var bra. nu känns allt några hundra tårar lättare.

Det är märkligt och kanske läskigt när man kommer på nya saker om sig själv. Jag har lärt mig att jag är;

*alldeles för ivrig

*lätt utråkad

*lat (ny grej!)

*har kass självdiciplin

*inte så kåt (period hoppas jag!)

*alldeles förvirrad

*sugen på rörelse och politik

Saker i livet

pratar med nils i den såkallade skypetelefonen. fast nu la vi på. n lyssnar ja på den såkallade sångaren Martin Stenmarck i stället. I stället för på nils. Nils vars dålig-förlorare-humör har förpestat mina dagar på sistone. Men det som förpestar mest är nog hostan. Den bor å långt enr nu. I lungorna. Och skaver. Ibland skaver den om nätterna.

Idag kom första snön. Jag ska ta på mig mina fulaste men emst praktiskt varmtäta skor och gå ut på promenad. Precis som i gamla gysingedagar. Jag vet hur mycket ångest jag hade då, men jag längtar ändå tillbaka. Jag har nog liknande ångest nu. Med en brud med lite längre namn. Saker och ting utvecklas ju.


Jag vill så gärna gråta men det är något i vägen. En fråga tror jag. Eller en pik att jag aldrig gör vad jag tänker. Malien jag aldrig skickar.