4 januari har varit en mestadels bra dag.

Vaknade med fortsatta tecken på denna i vår lägenhet återkommande förkylning. Börjar seriöst tro att det finns nåt i väggarna alt. obemärkligt drag från mitt fönster. Jag trodde det var en envist kvarhängande slemförkylning som gått över lagomt till jullovet, men redan efter första natten hemma var den tillbaka. Kändes övertydligt.

Mina föresatser för dagen inbefriades ej, men jag råkade istället på tre vackra vänner på humanistfiket, dröjde mej kvar ganska länge, bokade in en framtida vändejt med fina mina och strosade sen lycklig ner längs avenyn och köpte ett svindyrt månadskort. Med detta nyinskaffade verktyg tog jag sen en busstur till prinsgatan och slank in å den så välbekanta hagabion.
Där bedrev jag sinenrligt umgänge med mina kära vän annie. jag ät lasange i över en timma och vi pratade om livet och relationer och avklarade släktmiddagar. och skrev ett brev på swahili till vår gemensamma låtsassyster. Duktigt. Och vi postade det i ett stort kuvert med frimärke. Glömde först skriva dit adressen i en diskussion om asociala känslor och deprissoner, men kom på oss och printade dit det. Många långa rader.

Sen skulle jag simma men klockan hade blivit tängning så jag placerade me och en kaffekopp lite för 11 kronor på en stol vid ett bord fast kaffet stod iochförsig på bordet inte stolen. Och jag sjönk ner i min bok tills jag kände mej berusad av koffein och en massiv trötthet och slukades in i en bowlingmatch. (match? fel ord kanske..)
sen återkom mina vänner 4 stycken efter indisk middag. oc vi bowlade. jag var bra i början men slutade nästsist. sen åkte jag hem och de med fast åt andra hållet och de bor ju ihop och det gör ju inte jag.
och nu försöker jag väja ut monologer och lyrik till detta kommande intagningsprov och jag är mäkta ringrostig och osäker trots att jag vet att jag är bra bra bra.

på ett konsumkvittos baksida står det "jag är bra!" med rött bläck och det sitter på min spegel.