datorn vill sova (alt. uschlig)

vann just en betapetmatch med minimalt överläge. spelade en innan där allt flöt på skitbra och jag var bäst å då ba drar sej motspelaren ur så jag inte får vinna i bravur. taskigt. händer alltför ofta nuförtiden.

fruktansvärt jobbig huvudvärk. känns som jag har bly över öronen och nån som trycker jättehårt över mina tinningar och käkar. varken bulle, mat, kaffe eller ibumetin verkar hjälpa. kanske borde sova, men jag vill ju träffa min vackra johanna! hon var här för middag och familjenadamstv-kväll igår. otroligt bra var allt då. i den ljusgröna soffan.

vill ringa mamma men orkar inte riktigt. hon jobbar säkert.

åh, just ja! nu blev jag lite glad, för jag har ju varit duktig idag! varit socialiserande, eller åtminstone kulturellt social, och besökt länsmuseet!
minsann. det var kul. mycket större än jag vågat gissa, tre smockfyllda (eller nåt sånt) våningar.
jättedyrt kaffe.

läser dumskallarnas sammansvärming. vill läsa klart queerfeministisk agenda nu också, men min IQnivå är för närvarande ( och typ 3 månader tillbaka) på rekordlåg nivå. jag är en rätt duktig social typ nu i alla fall.
undrar just hur många olika malintyper det finns? i bara den här upplagan liksom.
jag har tänkt mycket på mitt gamla gymnasieliv. känns sorgset. jag var bra i tighta ridbyxor, matchande knälånga rutiga sockar och en marinblå väst med mitt namn broderat i gult på. mockandes å dikterande dramaserier i huvudet. och min vackra finaste hästkamrat som jag älskar och som älskar mej. prestige.
saknar det nu, fast det var jobbigt då. att få ihop en tävlingponny, skolgång, jobb,vänner å en krävande pojkvän (JA; jag har haft en sån! tihi!)
fast han var inte så krävande. han hade leksaker så han klarade sej. och han är ju fortfarande den typ viktigaste i mitt liv. fast på ett annat sätt. och med en annan frisyr. och ett annat namn. är han alls samma som då? jag vet inte.
jag vet inte om jag är samma. jag har ju kommit på massa saker sen dess. varit på så sjukt många stället och indragen i diskussioner. relationer. ambitioner.
vad har jag lärt mej? var var jag då? var är jag nu? var vill jag vara? och vem. med vem?
kvar i hästbajsiga skor och matstankar, hemma i ösmolägenheten? på kuratorsoffan eller i det stora mögliga köket i stenmentalsjukhuset?
mitt liv har tagit så märkliga vändningar så nu vet jag inte alls. behöver flyttkartonger men orkar inte hämta utan bil.
vill bli basist. helst inte bilist.

~

roligare

nu sitter jag här igen. snusar biter på naglarna å läser veganforum med blandat intresse. Drack en milkshake efter maten så jag är så mätt så jag vill spy.

sov till 12.30, vilket har inneburit huvudvärk, lite nackspärrskänningar och förvirring. borde köpa nya fin udnerkläder men vill jag slösa pengar nu? mina trosor blev vackert missfärgade igår, men det är inte därför jag borde köpa nya. snarare är de för få.

dammsög å skurade badrumsgolvet igår. erik hämtade nykeln å vi i familjen nilsson-saxin-enhquist(?) kollade på film å åt hommussalladsmackor.

jag har börjat jonglera igen. ska bli bäst å försörja mej på det. å dricka mörka staropramen dagarna i ändå.

igår funderade jag på att sluta snusa, men kom inte på nåt mycket roligare att göra, så jag lät bli.

kapten

idag kom jag på att ett bra ställe att bo på vore sätra. iallafall om sommaren, för där finns det gräsmattor minsann. men fester varje kväll. stora familjer med mopeder fåtöljer hundar ungar grill musik dans och ensatka kryckor och vidare massa sociala lekarospel och sånt. de TALAR med varandra och sjunger och dansar.ja se vad vi kan lära av andra spännande mixkulturer. som en jekla bra gårdsfest fast varje kväll bara så. umgänge.

en annan sak som är underbart fascinerande med sätra är de här träden som är inlindade i typ silkessockar. de är som inlindade i en socka av silke. alldeles tunnt så man ser på dej hur det vore att ta på. så skört.

jag är ontihalsentrött, men slutet på gårdagens påbörjade harry potterfilm pockar i stördnerven. vill ha en guck hostmedicin.

träffat tre människor idag som jag inte träffar ofta och som gjort denna dag lite extra lystrig:
pallex (i tefflon å på kalaset å tebjudningen)
ulle (vid södergrillen me pommes å markutrynnen ciderdryck)
ann-marie (på kalaset i civil uniform).

saknar whiskie lite efter kaptens ömhet.

fredagen

gråter lite över en serie på tv. lite lullig på starköl å värktabletter. känns som ujag svullnat upp fem kilo den sista timmen. fan jag tror jag blivit förälskad, det gör liksom ont inuti och sp skulle vi ses men sen kundde hon inte eller ville inte och jag är lika skör och överdrivet överanalyserande som alltid och fan och jävlar och jag ska få ett nytt liv. igen.pratade med bror, han lät halvpepp. och nils är hon syster hans. inte min hon är borta sen länge.

nils säger att jag inte är sjuk alls, bara ynklig och inbillad. Hela jag är kanske inbillad. Billad inne. fast jag snurvlar, huvudvärkar, vekar och spottar äckelgula äckelslemklumpar i alla fall. trots det inbillningssjuka. gå in för nåt hårt. kanske är bra å att låtsas? kanske jag gör ofta.. tror att jag saknar den vackra smala med stora ögon som jag inte sett på nästan två veckor igen. hon liksom glider mellan fingrarna och jag vet inte om jag ens vågar försöka greppa henne.
tänkte ringa men fegade. hon kanske.... nej.

crousade lite på cityfeststan med nils. ringt massa telfon och försöker få reda ut tisdsrapportundringen från kaosjobbdagarna i början av veckan.

åt dyrt å vingott på patong med päron och nyss fyllda sex-åringen. hon kunde varit mitt barn men det är hon inte. men vi är släkt.

vill sova men försöker inte.

nils kramade mej när jag krisade förut. det är kallt att gråta i en missfärgad rosa handduk. jag flyttar på fredag (nästa) men tror inte att jag vill. läskigt att få ett nytt liv, igen. ständigt dessa nya liv som uppenbarar sej och blir trevliga men förvirrande. här är lite ensamt men tryggt.

Idag återfann jag boel. jag blev gald och hon med. vi kramades och jag fick en tidning.

höll på att vinna min första betapetmatch (OBS: av 3 spelade) men då drog sej fegisen ur å avkopplade sin internetanslutning. taskmört.

borde jobba med dreadsen men de kanske helt enkelt för klara sej själv ett tag till. har inte orken.

någon som inte var där

jag var hemma hos någon som inte var där och det var sorgligt när jag torkade av högtalaren i brun träimitaion och lyfte på prydnadssaken för då började den spela en lågmäld melodi, för det var en speldosa, och alltblev så sorgligt och duken var liksom lite gulnat vit.

Lastbil.

jag såg en bild från mitt åttiotal
mitt hårdrocksjag och jag undrar vem det var
jag såg en film
en framtidsversion
en kommentar var att att slutet blir så sorgligt
i regissörens version.

önskar jag skrev det själv, men alla med nån slags allmänbildning skulle ju påstå att det är ett fragment av en kentlåt. På åttiotalet var jag ju bara liten, ett barn. En man med pistol.

Förvirrad av att jag ska jobba men nte kan men kroppen känner sej skyldig och alla blåmärken börjar gulna och jag har fått konstiga finnar som gör ont i halsen. Snuset bör vara slut nu och karins hårband låg i min säng men inte hon.

Skulle betala mycket pengar om jag hade några för en riktig massage. Axlarna leker betongblock och idag har skorna som var dyra inte gått en kilometer ens. Halsen kanske vill ha det så.

Borde köpa buljong men det är ingen rolig sak att köpa. Melonen är hård men luktar surt här bredvid tangentbordet. Tänker på den arge ryssen och den som skrev på svenska med ryska bokstäver. Är det humor tro?

Tror jag började missbruka ordet osammanhängande i slutet av nittiotalet och kan inte riktigt sluta. Som en last. Lastbil.

Alldeles upprymd efter en så fantastisk helg. Jag har under detta varit omringad av tre av mina mest utvalda bästa vänner. Dessa är som följer;
The one and only one in small pants-Karin
The usual and curious brown-Nils
The newbe to begoodone but like gone-Fred (obs.uttalas som den svenska översättningen på peace och inget annat.)

vidare spred sej ordet och johan, linus å olle utan hängslen följde upp.
Vi hann med öl, vin, mat, lite sång (fruktansvärda farbror bastu bl.a.), jackpot, suncity (varför stora soptunnor på dansgolvet?), skäggfanatism, muren, nakenbadchock, blåmärken och cykelolycka. Och givetvis en arg ryss kanske polack eller tjeck vid en tivolivagn.

Jag har så många blåmärken så de knappt kan räknas. Vi hade också ett fall av däckning, kattlåda å gott röka i rulle å pipform.

Idag har jag ätit chips, tre glassar, en snus, duschat å läst en spännande blog om renade växter och vetegräs.

Halsont och tankar på den vackra johanna. Hon känns så långt bort.

Frustreras av alla misshandelsfall på priden. rädd för ondskan ibland.

Borde somna nån gång. Lite magont av chipsen, men jag har det så bra så bra. Olle är fin å grabbarna med.

Film.

kom just på hur bra det är att livet inte är som på film. Att det är så sjukt att man liksom hoppas, vill eller förväntar seja tt det ska vara så. Skönt med lite verklighet, att få komma fram till saker.
Men så jävla mycket jobbigare.

De stod där på bordet, det runda vita skitiga bordet med stearinmärkena i allrummet,
så komplett! Kanske komplott?
Nej, det här är på riktigt.
Allt du behöver i livet börjar på Ö. (Ett konstaterande som gensat gör att jag känner lite sorg i magen för de flesta icke svensktalande..)
*Öl och örtsalt. (i detta fall med stark chilismak. saltet alltså.)

Okej, jag vet inte hur jag ska förklara mej ur situationen jag just försatt mej i. Att dessa två substanser skulle vara allt man behöver är kanske att ta i, men det är i alla fall väldigt kompleterande varandra. Drick öl, bli full och glad och kanske en smula miserabel.
Få en välförtjänt baksmälla, kroppen blir i obalans, alla mineraler och salter och mineraler i den jävla oreda eller i vilket fall brist. brist. Svaret?
-Örtsalt.
eeehh.. okej, min ambition sprack. jag ger upp. men det är i alla fall ett vackert par.
I guld och rött. På det runda vita bordet.
Och börjar på Ö.

love.

Jag är antagligen för trött för världens bästa för att försöka mej på någon slags kopmminikation med omvärlden. På nåt sätt. Ska därför istället crascha i sängen och försöka tänka bort det otroligt jättefina vädret ute.
En sak kan jag i alla falla säga; Mina cyklar hatar mej. Trots att dom inte ens ÄR mina.