ibland vill man bara svära och svära och svära. och ibland känns allt riktigt bra. jag försöker formulera ett mail. men det går inte att formulera sej när man inte vet vad man ska skriva. vad man vill skriva. vad som är bäst. vad fan är bäst? vad som skulle göra magen lugnare. tryggare. få mej att fortsätta andas.

jag sitter med en tandborste i munnen. kommit på att jag e självständig snygg och tycker mycket om j.

igår var en otroligt trevlig kväll! anna kom över, vi bakade lussekatter och dukade tända ljus, julmust yogite, pepparkakor och mandrariner på borden. Å Lage och Linnea och Linda och Helena och Molly kom och vi fikade och mös och spelade sällskapsspel. Det var en bra kväll.

dumpad freudian

den andra drömmen jag minns handlade om j. hon bestämde sej för att konvertera till islam. tog på sig burka och pekade på koranen och sa att jag kunde dra åt helvete. att jag adrig skulle höra av mej igen.


första drömmen handlade om psykoanalys. jag funderade ett tag att nappa på ett gratis terapisamtal, men då lär jag väl slaktas. ickeheteor räknas väl fortfarande som sjukligt enligt de kära freudianernas lära? tror det var så i drömmen i alla fall. men visst, späd gärna på min ångest.

jag vaknade just upp från åtminstone tre väldigt jobbiga och obehagliga drömmar. nu vekar jag ha glömt den första, kanske för att ge plats åt den sista som var lång och ull av ett aha-shit-uppvaknande.

jag och mamma och pappa och min barndomsvän madeleine är i nåt land, västerländskt (?), kanske usa. det är mycket folk och alla står i en klunga och väntar på något, jag tror det är biltvätt. Stämningen är lugn och glad. Madde står bakom mej och lksom kramar om mej bakifrån. Vi har innan dess sett nån som kört jättefort och när det börjar anlända polisbilar so omringar oss bakifrån låtsas pappa att de letar efter honom. Han gör roliga miner och vi gömmer oss lite bakom en bil, fnissar.

Det börjar trycka på lite bakifrån, folk ger plats för en lång rad us-armysoldater i beiga kläder som störtar in, in under bilmackstaket och in i det här RUMMET, som kan vara biltvätten eller servicestation eller så. Alla skojar lite om soldaterna. Folk börjar knuffas mer bakifrån och jag och Madde komemr ifrån mamma o pappa. Vi knuffas in i ryggen på en ganska bred mörk kille. Äh, vi går in, säger han. Vi förjer med, men han hindrar sej precis när han sett in i rummet.
- Akta er! Gå inte in!
jag och madde bestämmer oss för att försöka stanna kvar här ute, medan folk börjar bli less och trycka sej in genom dörrspringan. Mamma och pappa är borta. Då hör jag att klungan är omringad av män med k-pistar som skriker och hotar alla framåt, på nåt annat språk. Jag ser paniken i killen framför oss ögon - han vet vad som händer där inne och vill inte tillbaka! lötslig ser jag också in. Där ligger människor ihjälskjutna i högar, människor skriker och blöder och dör. Då skjuter nån oss i ryggen. genom madeleine och in i sidan av min rygg. jag inser att det är min enda chans. Jag falelr ihop under henne och blöder på riktigt men låtsas vara död. Alla andra slaktas. jag är den enda som verkar leva.

Min iskalla insikt är den att hur mycket jag än föraktar usa och framför allt deras militära politik så skule jsut de vara på min sida. Jag är västerländsk och vit. varför skulle inte just jag kunna råka ut för bombdåd riktat mot vårt västerländska leverne? nej jsut det. det finns ingen anledning. med en k-pist och stress i ögonen frågar man nog inte först. och dessa beigeklädda slaktade amerikanska soldater var vår räddning. nu var dom för få.
fan, det finns altid et vi-och-dom. måste man alltid välja sida?

och poesi och sökning

jag har fått ett konstigt jobb men nu har de inte ringt sen i torsdags. iövermorgon kommer hon som jag tänker på sådär mycket och imorgon ska jag kanske på teater med en av de som är mina vänner. idag har ja skrivit sånt som jag borde skriva för att få betyg i min kurs men som också är roligt. jag kanske vill visa- eller vill jag sälja. är det sälja jag vill?
jag försöker skriva utan att se ner på tangentbordet och det går bra men lite långsammare än annars. jag har ju liksom inget system. bolaget. jag har öl som är inköpt där. och en bränd tunga efter att ha smakat på en alldeles för varm tofu bit som hade stekytan neråt och så la jag den med stekytan mot tungspetsen.

jag vill skriva poesi jomen det var ju så länge sen. jag saknar fred och han skriver så bra. jag är rädd för polisen ko jag på igår. alla regler som är påhittade som de följer, följer slaviskt eller godtyckligt,?

och jag vill läsa serier och judith butler. kanske feministisk flatporr i teckand form. verkar fint. av hon jag såg på bilde med röda läppar. det svider på min tunga.

feromonerna är oveksamma idag. vi har haft mens samtidigt vi som bor ihop å har mens men nu turas vi om o jag har inte alls det nu. fast jaag vill ha haft men nu blir det inte så. och jag är avundsjuk på hon som ska på kåthetsworkshop å roliga saker. har jag slutat göra roliga saker?

och vad vill jag göra i vår? söka jobb eller plugg mer? då måste jag börja nu, att söka. nu.

kaos i nordöstra göteborg

helt otrolig kväll! Otrolig som i inte trolig.
på väg hem från bergsjöns trevliga pärlplattekväll stannade spårvagnen plötsligt. mörket, strömlöst längs hela linjen. ryktet om att hisingen också var utan el sspred sig i vagnen. vissa greps av panik och till slut blev vi alla utslängda från vagnen å fick gå i det grova gruset till närmaste hållplats. tur för mej var det hjällbo.

allt var svart. inga agtlyktor, inga lampor i fönstren. allt var svart.
jag njöt av lampan som är inbyggt på nymobilen, den är användbar! när jag närmade mej min port på sandspåret såg jag ett enormt sken, som röd rök soms teg upp mot himmelen från skolspåret till. jag trodde det brann men kände ingen röklukt.

hemma satt 3 vackra folk kring levande ljus. vi peppade lite och gick ut i natten.

en polishelikopter med sirener (visste inte att de kunde låta!) svävade runt runt. cirkulerade med tända strålkatare, kröp längs hustaken och vekrade jaga. det kändes som krig. vi var uppspelta och oroade på samma gång.

vidare kom vi fram till torget. helikoptern svepte med den starka strålkastaren över det välbefolkade torget. massor av män med brytning och språk, och vi. och glassplitter och poliser. många poliser. pikébuss, polisbilar. batonger och nytt glas byttes mot handelsbankenskrosade.
ingen visste nåt, vad som hände. och hela tiden svart. hela samhället var utan el, utan ljus.

vi mötte om en fjärde, rädd och ensam. klättrade upp på berget och skådade ut över hisingen. där lös det igen. de hade turen för oss.
sen klättrade vi i kylan upp på en anna kulle och såg stjärnorna och hjällbo. ganska slänge, tills det började tändas. först bara ena sidan av spårvagnsspåret, fel sida. sen även vår.

vi gick hem och drack choklad.

ps. vi trot på explosionerna, inte på töntfel hos vattenfall. vi har hört om explosionerna hos elverket i skandiahamnen. det ni. ds.