En dag utan nerdragna persienner

Det har varit en bra vecka, det måste jag medge. Länge sedan deprission kändes så långt borta. Men den vackraste j verkar sjunka bort och jag vill göra ett störtdyk och simma och rädda, men jag vet inte hur man gör.

Torsdagskvällen bestod av en helvegansk middag (alltså för alla och inte bara till mej) med fyra av mina studiepolare från skriva. Det var grymt god mat, fin efterrättspaj, massor av vin skratt och TP. Jag fick min chans att glänsa med mina kunskaper om bl.a långdistanssimning i Dalarna (Vansbrosimningen) Underbart att umgås med annat folk ett tag, människor med normala liv och brölloppsklänningar. *pust!*

I måndags träffade jag Guras nya brud för första gången på riktigt. Jag var töntig, kinkig och var väldigt nära att sticka därifrån när jag fick veta att hon skulle komma. Jag är bra på att vara svartsjuk. Hon var, irriterande nog, både trevlig och rätt smart. Och mer framgångsrik än jag i den jekla frilans skribentbranschen. darn.

Förutom heltidsjob på nyjobbet med telefonering ägnades både tisdags och onsdags eftermiddagen åt först svindyr uteätning och sen "ingen människa är illegal"möten. Det var bra. På tisdagen efter mötet fick jag massa energi och tog en timmas promenad hem från gamlestads torget. Hurtig!

Fredagen har jag glömt. nej visst ja, jag var väldigt trött efter 5 dagars arbete men släpade mej först till kellys tillsammans med den älskade sambon molly, där mötte vi upp med mina palls och fortsatte sen till you go girl. Det var rätt trevligt. Jag återsåg nån som jag tycker är cool och snygg. Irriterande, men hen verkade iaf intresserad av att prata med mej denna gång.

Lördagen blev kind of awkward. av många anledningar som jag inte orkar dra upp. grym fest på högst upp blev iaf avslutet, ett mkt trevligt sådant! och innan dess hade jag varit kulturell och teaterbesökt. Pepp på teaterhögskolan i höst! Woho!
Men helgens bästa kanske var en fika på hagabion med hon med så sjukt fina ögon och finuligt leende. Svårgreppbar kanske men spännande. *fniss*

Och igår firades första advent med älskade gura eliott och ancha med tända ljus, glögg, kanellängd och sjungsjungda adventssånger. Mina vänner är bäst. Och musiker. De balanserar liksom upp min rätt krassa sångröst.

Nu lyssnar jag på di Leva, dricker halväckligt kaffe. Karling ringde nyss och gjorde mej glad och stockholmssaknande. Min högra vrist ömmar rejält och mitt hjärta och mage håller på att förblöda innifrån. I kväll sticker Nils och tippex till thailand och kommer inte åter på typ 3,5 månader. Hur lever man utan syrgas? Jag ringer honom misnt 5 gånger per dag men nu ska jag låtsas klara mej själv. Och i februari är det annas tur. Tanzania i 5 månader. Mina närmaste bara återtar sina egna liv och lämnar mig här! Läskigt.