Skönt

Vi har ingen lampa i vårt badrum. Eller jo, men inget lysrör. Det resluterar i mysbelysning med ljusstakar och värmeljus på fat, varje gång duschen ska användas. Men på dagarna badar rummet i ett mjukt dagsljus, sånt som bildas genom badrumsbubbliga fönstermönster.

Jag satt på toaletten och bläddrade parallellt i megafon (medlemstidningen för rkuf) och sneglade på rubrikerna i tidningen Djurens Rätt. Jag blev förbannad och arg och slängde tidningarna i golvet. Alla dessa skeva föreställningar i samhället, vad som är förbättring, vad som är utveckling. Jag tog ett djupt andetag och skulle således kliva in i duschen. Jag var naken och såg mej i spegeln. I allt ljus och i min frustration uppblandat med lugn. Och jag var sjukt vacker. Jag antar att det är så ganska ofta, men precis där, i just det ljuset och just den vinkeln såg jag att jag måste vara bland det vackraste som finns. Det var skönt.

Jag duschade ganska snabbt och tog med tidningarna till köket för fortsatt läsning. Nu ska jag konsumera. Födelsedagspengar.

vile emot

jag skulle vilja ha en snygg ryggsäck. Min är ful, så offerful och kommunal. haha! men jag bryr mej ju inte. vad håller ja på med? Och rött är vackert.

Så stressad över studier, ekonomi och arbete. kan det inte få en ände? Ett mål, en punkt där det blir lugnt. fast nu är jag pessimist. glömmer se allt som redan är fint och bra. fokuserar på det som kan stressa mig istället för att andas och komma ihåg det som stöttar, stödjer. som jag kan vila mot.

skylt

I ONLY DANCE WHEN I AM NAKED!

Det är märkligt vad musik kan vara tidsbestämd. Och ta tillbaka till tider som varit.

Jag försöker prata med nicaraguapersonen med datorer och nätverk försvinenr och är ledsna. jag läse i tidningen idag. Mina kärlekar verkar trivas i tidningar och de är fan alltid lika snygga.

Helgen har varit fin med besök från slottet och falafel i solen med underbara människor. Och lite middagar och lite sockerdrickavin och lite chokladbollar.

Stress över min kommande hemtenta och mitt nya jobb. Stress över framtid och famlanden och tomhet.

Ska till Dorotea snart, i bil med mina päron. Längtar. Längtar som fan.

Och snart kommer nils och berikar min vardag. Hoppas vi inte kommer gnata sönder oss. Och An kommer hem igen. Och allt blir något mera stabilt och jag haråterigen kommit på hur en ska andas.

Månader

Jag har just badkarat med tända ljus å en bok, "bränd jord". Kanske bekant för de tanzaniafrälsta?! Lyx. Jag är nu kall och ren och varm.

Sitter och lyssnar på Anna Ternheim. Jag hade glömt bort henne, men blev återtagen i bröstet i radion av hns röst. Fast den andas melankoli och gamla undantryckta ångestsuckar. Jag undrar vad jag väntar på. Alla mail jag tänker jag ska läsa sen. Alla vänner jag tänker att jag ska umgås med sen. Sen. När är sen?

Jo, delvis är sen när jag har råd. Råd med en fika på stan. Råd att åka någonstans. Råd att lämna datorn. hehe... Råd. Tänk att det betyder både att klara något ekonomiskt och att få råd, som i vägledning, support. Råd. Rådhus?

Och på söndag åker hn. Eller måndag morgon faktiskt. Knut i magen. Personlig inte privat. Jag försöker.

Och Anna är tyst, så himla tyst. Det gör mig rädd och nervös.

Och andras liv som ändrar form, från nåt tryggt och invant till nåt annat. Jag känner med er, jag tycker så mycket om er.

Ljuset

Ibland så önskar jag ju som sagt att allt ska bli lite rödare. Och igår på väg hem från underjorden såg jag detta sken och ville bara försvinna i det. Bara försvinna. För jag blir så liten och förvirrad. Alla minnen som studsar upp, att jag aldrig får lämnas ifred. Känslan i bussen och alla som viskar bakom ryggen. Människor som förväntas säga saker de kanske inte gör. Gråta mot bussfönstret tills halsen dör. Eller där i gränden att jag var så svag hade jag aldrig vetat. Att han fick ner mig på marken så enkelt och att en full människa kan bli så stark.

Och sen förvirras jag i mina egna inbillningar. "jaha, en man, Okej. Men då är det ju inte så konstigt att hn blir kåt på mej. för hade hn varit kvinna hade det ju varit märkligt. för de dömmer ju, dömmer ju och tillrättavisar. Uprätthåller hur en ska och bör se ut." Så tänkte jag utan att jag hann stoppa det. Och tänkte mer som var luddigt och märkligt. Men allt måste sättas i rätt situation ju. I sitt rätta läge.

Och jag är känslosam och har kanske lite pms. Dricker kaffe å äter choklad. Är trött och vill ut i den andasvänliga luften men blir kvar. Blir kvar och väntar på att bli upplyft. Bli älskad. Bli godkänd och bekräftad. Och jag svär över hur jävla osund jag blir ibland.

Och nej Lg, det är ingen fara.
Nu visar min dator färgglada ikoner. Jag fick middag av min bror och fruktsallad av maren och ola. Igår gröpte marìa ett hål i mitt bröst. ett hål av minnen. Av jeppe å färnebovåren och gävle jävle gävle och allt med det. ett språvagnsnamn. Men jag mailade just anna och det är kanske det viktigaste. Det allra viktigaste. Att inte glömma det som egentligen betyder nåt.

Och kanske borde jag rycka upp mej och göra nåt konstuktivt.