postpride

Tänk att jag blir lika förvnad varje gång jag ser att Alingsås stavas med ett L. Märkligt, jag har mycket sällans vårt för stavning. Men hållplatsnamnet utanför fönstret förvirrar.

Dålig musik dunkar från mobilradion, den enda kanalen som har mottagning. Stänger av istället, den blev som ohållbart obehaglig musik nu.

Mitt huvud andas förkyld trötthet, självpepp och framtidstankar. kroppen likaså. Det hänger visst ihop.

hänger och hänger. Att ge sej hän. Att hänge sej åt något, samma ord. den hänger sej. Åt resandet.


Idag satt jag på kalla stengolvet på centralen i stlhm., Fick upp en minnesbild av Indien och nån av järnvägsstationerna. Kanske delhi, kanske jahnsi. Jag och William i den där stillsamt väntande förvirringen som alla ryggsäckare upplever och ger sken av. utstrålar snarare. Indien. William. Lepraskyltar och 32 grader. nej, 42 snarare.


Nu är min semster slut. imorgon sista arbetsdagen på gamla jobbet. och på onsdag drar det nya igång. Fjärilsfyllt. Galet.

På nåt vis vill jag tillbaka till prideveckan. Det var så fint. så fyllt. Av vackert. Av vänenr och kära och uppfriskande gamla vänner som haft sommarlov för långt borta.


och nu hemma. i ett nytapserat rum. ska jag sova inatt.