4 intressanta saker som hänt de sista dagarna

1.Flickan på vagnen
2.Nytt namn
3.Glasyrberoendet
4.eeehh...(gömde, ja just det!) Misslyckandet

1 och 4;
Jag börjar med 4:an, misslyckandet! Numreringen är bara efter mitt huvuds tankebanor, inte i tidsenlig ordning.
Misslyckandet handlar om de TVÅ texter jag igrå, fredag, fåterfick från min elaka mentor, med blyertstext "skriv om denna text" samt "skriv om denna texta också". Fan. Jag som alltid har så lätt för allt vad gäller skrivande och skolshit, men nu.. inte.
Så till 1:an, flickan på vagnen.
Punkt 4 drog ner mitt humör totalt. Jag var på väg hem med spårvagnen och fick verkligen anstränga mej för att inte börja gråta. Det låter löjligt men är väldigt sant, så hårt tog misslyckandet på mej. jag ringte nils sjuttioelva gånger utan svar och spädde då på min egna miserabilitet och började nästan gråta ännu mer. Mittemot mej satt en flicka. Kanske typ 15-17 år, kort blont hår och fräknar. Hon hade ägnat första fem minutrarna på vagnen med att smeta in lypsyl (el dyl) på sina läppar med förträfflig inlevelse. När jag så skulle gå av nästan snart tittade jag upp mot henne och mötte hennes blick. Hon tittade mej i ögonen och log. Ett fint leende som sa" jag ser att du är ledsen och jag bryr mej, men vet du, det komemr ju bli bra såklart!"
jag log lite utmattad tillbaka och flackade sen ner och ut med blicken. hennes fina brysejommedmänniskor-het gjorde att jag nästan ännu mer behövde gråta. det avr fint dock. Tack flickan!

2. I onsdags möttes wohngdeltagare från alla håll i vårt kök. Middag intogs och vi tog upp den högst problematiska frågan; hur fan sköter vi namnskiten?
Vi råkar nämligen vara 4 som bor ihop, varav tre av dessa heter malin, marin och maren. Jag upprepar;
Malin
Marin
Maren.
Förvirrande lika, så här kan vi inte ha det i längden.
Därför heter jag numera Charlie. Ett namn som hängt med i bakgrunden i många långa år, och komemr nu upp till yta alltså. Charlie.

Inför punkt 3 känner jag att mitt intresse tappats bort lite. jag gör et t försök ändå.

3. Jag visste vad det skulle innebära, men lyssnade inte på alla intensiva varningtecken. Det borde jag gjort..
När jag vaknade visstae jag vad som låg framför mej. En nflyttningsfest, och innan den bakning av inflyttningspresentmorotskakan. Den med vit glasyr. (det finns en jättegod med kolaglasyr oxå, red. anmärkning.)
Den vita glasyren, som består av margarin, mjukost naturell, vaniljsiocker å tusen kilo florsocker. (allt vegan såklart). Och den är SÅ god. Jag dör nästan. Förra gången den bakdes av mej, för mer än ett år sen vr jag beroende av glasyren i säkert en månad efteråt. Det är givetvis inget jag är stolt över. Kanske erkännandet här gör det lättare att undgå beroendet denna gång. Låt oss alal hoppas det.