Dröm

Och så drömmer jag om hästar, hur de sparkar efter mig. På vägen i backen, framför Alfs hus. I hagen först, sen liksom ligger jag i dikeskanten. Veronica och Anne-britt är där, de skrattar, är elaka. Maja blir jättearg och slår en häst som sparkar och siktar mot mitt huvud, kanske Kalle. Jag förstår ingenting.

Sen drömmer jag att mina tänder är lösa. De går att vicka på, mina framtänder och en till bredvid dem. Jag minns att jag blev förvånad i drömmen, för de borde inte vara lösa. Trots att de gör ont.

Kanske var det därför jag fick en ångestattack på spårvagnen. Hatar offentligheten. Jag ska bygga en mur och hoppa in i den. Hoppas att jag blir fogmassa.