Familjen i somras

Jag är så mätt så jag kanske spyr. Ska färga håret, igen. Och tände en rökelse för fort så jag nästan får huvudvärk. Vill styrketräna å pumpa å meditera men blir istället lite trött. Känner mej lite uttråkad å urtvättad, men det är nog bara p.g.a all intensitet som varit på sistone. Vill sova längre ändå. Bredvid huden som är lite mörkare. Fast rätt så vit. Eller bredvid min egen tomhet.

Nilsbesöket var bra så bra så bra. Vi tjatade lite ibland, drack öl å spelade spel å pratade. Jag om nån å han om mycket. Om nazism å boende å öl å sulor. Å allt annat förstås.

Och jag har bäddat min säng å dammsugit mitt golv och våra golv. Familjen wohng har ätit sushi och jag känner nästan att jag måste gråta. Vet inte varför. För att jag vill klippa mej, för att jag är så jävla less på att vara fattig, för att jag lämnade tillbaka mina biblioteksböcker lite försent och för att jag också vill gå i ide. Eller bara för att det är söndag. Kan man få måndagsångest ändå? Trots att man e sjukt arbetslös? Jo, för efter måndag kommer tisdag och måstehänget på arbetsförnedringen. Dom hatar mej, jag gråter alltid där. Det är lite dumt. Men va fan, jag skulle ju vara glad? Jag skulle ju vara stark å komma ihåg att njuta av allt?

Sluta fjaska för fan. Malin eller vad du nu heter.